kakanskilokamp

Blogg.se har försökt byta bloggplattform de senaste dagarna, så jag har inte kommit in på min blogg på ett tag. Det känns trist. Nu har de gett upp försöket, och allt är som vanligt ett tag igen. Eftersom jag inte är en superbloggare som håller på med design och finesser så fungerar det bra för mig som det är i dag... Men det är i varje fall förklaringen till att inget hänt på min blogg på några dagar.

Nå. I morse hände det som jag varit lite rädd för. Eftersom det är så kul att se hektona rinna av mig så kan jag inte låta bli att väga mig varje morgon. Och i morse så var det inte lika stor förändring som tidigare dagar. Och genast så känns livet lite mer trist, hopplöst och onödigt. Eller i varje fall så börjar jag direkt ifrågasätta mitt nutrilettande.

Men rent förnuftsmässigt så inser jag att det inte är rimligt att tappa drygt ett halvt kilo varje dag. Att kroppen kan behöva en andhämtning, en anpassning, att precis vad som helst kan hända.

Jag har nu hållt på med min vlcd-kur i en vecka och säkert tappat fyra, kanske till och med fem kilo. Vågen i morse visade strax under 121 kg. Det var evigheter sedan. Mitt mål är fortfarande att ta mig under 120 kilo innan helgen, då jag ska börja äta vanlig mat igen. Skillnaden nu är att jag med min kickstart i bagaget ska orka hålla i en sund mathållning och låta bli att vräka i mig onyttigheter.