kakanskilokamp

Kan man ha jetlag när man bara förflyttar sig inom landet? Så har det i varje fall känts den senaste veckan. Det har bara varit sååå segt att hitta tillbaka till normala vanor. Inte så att det har kantrat över helt och hållet, mer bara så där segt och långsamt och jobbigt att göra den där extra ansträngningen som behövs.

Jag känner igen mönstret. Av någon konstig anledning behöver jag långa förberedelsesträckor. En strulvecka då jag har bestämt mig - men inte riktigt lyckas genomföra det jag bestämt. Ambitionen finns där, men inte orken. Kanske lika bra att sluta fred med mig själv och acceptera att så här fungerar jag.

För plötsligt vänder det. Släpar mig i väg på ett vattengympapass och plötsligt känns allt så enkelt. Snor ihop en veckosallad på nolltid, planerar matlistan för veckan och bokar in nya pass. Tar kontakt med en gammal träningskompis för att vi ska komma igång tillsammans. Plockar fram walkingskorna och planerar in en härlig höstpromenad. Oops. Var kom all den där energin ifrån? Allt detta genomför jag inom loppet av några timmar...

Snart 40 år och ändå så glömmer jag hela tiden bort saker jag vet om mig själv:

1. Det tar tid för mig - jag behöver lång startsträcka. Och det är okej.
2. Börja med träningen - för då faller maten och allt det andra på plats av sig själv.
3. Träna med en kompis - då är det svårare att banga ut.