kakanskilokamp

Är så där härligt trött i kroppen. Har varit på ett sent vattengympapass på Iksu - och wow vilket bra pass det var. Fick verkligen ta ut mig. När det är bra instruktörer, som det var i kväll, kan aqua-passen bli en verklig hit. (Å andra sidan blir det magplask med en dålig instruktör, vilket var fallet i lördags...) Nu känns det bara sköönt. Ser verkligen fram emot att få krypa i säng snart, läsa lite i min bok och sedan vakna upp till en ny, bra vecka.

Ska göra en veckosallad innan jag avslutar kvällen. Har flera nyttiga matdosor i kyl och frys och nya motionspass inbokade för veckan som kommer. Just nu känner jag att jag klarar allt. Nästan. Gruvar lite för vägningen i morgonbitti. Å andra sidan borde chansen att jag klarar ett inte allt för roligt besked bättre när jag är i balans.

Logiskt så vet jag att jag måste ha mer än bara några enstaka lyckade dagar med mig till varje veckovägning innan det går neråt igen, men känslomässigt är det ändå tuftt att fejsa vågen.

Kanske borde jag inte väga mig varje vecka? Men när det går bra är det en kick att se förändringarna... Vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på.

En sak är i varje fall säkert: någon magsäcksoperation blir det inte för kakan än på många kilon. När det gått tungt så har tankarna vandrat iväg till att göra en gastic bypass, men surfade runt på detta ämne i går och blev avskräckt. Visst: resultaten på vågen är fantastiska, men biverkningarna inte så roliga och framför allt har jag svårt att tänka mig ett liv där maten blir så begränsad och minimerad och centrerad....

Jag kämpar vidare med en gammeldags tallriksmodell.