kakanskilokamp

Har gråtit en skvätt på jobbet i dag.
Jag hatar verkligen att gråta, och framför allt när andra märker det.
Vill inte.
Men ibland så går det bara inte att hålla emot.
Nu är det inte bara halvkaos i det privata med mat och motion, nu är det halvkaos på jobbet också.
Orkar inte med det just nu.

Söker efter den ljusning jag längtar efter.
Vägrar ge upp.

Äter lite av det smågodis jag köpte i går.
Extrapris.
Men ändå en dyr tröst.