kakanskilokamp

Sitter och äter en sen lunch efter ett vattengympapass på Iksu. Det är något märkligt med motion, det går helt plötsligt att tänka lite bättre. Och allt som såg så nattsvart ut nyss blir lite ljusare i kanterna.

Det har varit några riktiga skitveckor på jobbet. Är ledig i dag - och det behövdes verkligen. Bara för att hinna landa lite i mig själv. Känner också att jag är redo att försöka rycka upp mig. Jag vill inte kalla det omstart, det låter för mäktigt, utan bara en lätt sväng mot rätt spår...

Dagens vattengympa påminde mig om hur bra jag faktiskt kan må. Även om vikten inte är i närheten av vad jag vill, så kan jag faktiskt må bra ändå. Att gå och sura, deppa och tycka synd om mig själv leder inte till något konstruktivt.

Men terapeut säger att jag behöver jobba på det här med acceptans och det är väl bara att erkänna att han har rätt. Jag måste acceptera att läget är som det är just nu. Att jag har tappat min hälso-tråd. Att jag har gått upp i vikt i höst. Att jag har det lite trassligt på jobbet just nu. I stället för att lägga energi på att vara sur och irriterad över att saker är som de är kan jag använda den energin till att göra så det blir bättre.

Att acceptera är inte att ge upp. Det är första steget till en förändring.
Jaja, jag jobbar på det...
Och just nu, för stunden, känns det mer görligt än vad det gjort på veckor.