Glassfrossa...

Glass är verkligen min akilleshäl. Jag älskar glass. Får inte nog. Så när kompisen C serverade glass till efterrätt i går kväll var det bara att hålla sig hårt i stolen. Jo, jag unnade mig glass. Lite för mycket, även om det var en hanterbar portion. Men hade jag varit hemma hade nog hela paketet gått åt.
Suck.
Vissa laster är svåra att ta sig förbi.

Har annars skött mig hyggligt trots att jag varit borta några dagar. Kompisens femåriga dotter hade dock svårt att förstå att jag inte ville ha bullarna som hennes mormor bakat. "De är jättegoda" försäkrade hon. Ännu mer förundrad blev hon över att jag tackade nej till att äta ur hennes lördagsgodis.

För en femåring är det obegripligt att någon inte vill ha bullar och godis.
Det är snudd på att det övergår mitt förstånd att jag lyckades stå emot...


Kommentarer
Postat av: Frida

Hej!
Jag har en kort fundering till dig som du kanske kan hjälpa mig med. Det är så att jag håller på att skriva en bok om ätstörningar i olika former och jag tycker därför att det skulle vara intressant att komma i kontakt med dig (om du på något sätt känner att du har något att berätta). Du får jättegärna höra av dig på min mail [email protected]. Om det är någon annan som skulle vara intresserade av att bidra med någon information (allt; hetsätning, anorexi, bulemi, anhörig, träningsanorexia, ortorexi, överätare osv) får ni också gärna höra av er.
Speciellt svårt är det att komma i kontakt med folk som hetsäter eller på annat sätt äter mycket men mår dåligt av det samt personer som är fixerade vid att äta hälsosamt. Det är självklart anonymt och
medverkande får såklart ett ex av boken.

2007-07-15 @ 16:16:20
Postat av: Starlight

Duktig du är som stod emot bullar och godis. Tre frestelser på en och samma dag är lite mycket - så lite glass är inte så farligt. Som du skrev själv - hade du varit hemma så hade nog hela paketet gått åt.

2007-07-16 @ 09:36:35
URL: http://blogg.aftonbladet.se/1365

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0