kakanskilokamp

Har haft det riktigt struligt och råddigt på jobbet ett par veckor nu. Inte själva jobbet i sig, utan det här runt om kring, det interna livet på arbetsplatsen. Sådant tar på, och jag inser att det har påverkat mig betydligt mer än jag velat erkänna.

I dag sa en rätt så viktig person något nedsättande om mitt jobb. Inte direkt adresserat till mig personligen, men ändå på ett sådant sätt att jag var måltavlan, Det känns riktigt jobbigt. Och gör ont. När det strular med livet runt omkring så har det alltid varit en trygghet att jobbet fungerar - det är lite fristaden där jag kan känna mig säker, duktig och att jag fungerar. Där inte missade träningspass, överätning och för fet mat dominerar min värld.

Jag har inte råd med att även denna del av mitt liv ska vara skakig.

Suck. Varför kan inte fler saker få vara enkla här i livet.
Men kanske är det bara en illussion, att man tror att livet ska flyta på och fungera av sig självt.
Kanske måste det hela tiden vara någon fnurra på tråden för att det ska vara liv?


Ska äta glass i kväll och titta på trådsmala modeller i Top Model och inse att livet inte behöver vara en dans på rosor bara för att man är smal... Men kanske lite roligare?