Under 92
Bra start på dagen.
Vikten tog ett stort skutt nedåt (kanske berodde det på nya batterier i vågen?)
Dagens vikt: 91,7 kg.
Vilket betyder en viktminskning på 31,1 kg sedan augusti förra året.
I går var jag ute och shoppade shorts för sommaren - är totalt utan. Det var så underbart att plocka på sig och kunna ha byxor i storlekt 44. Utbudet i affärerna är så enormt mycket större när man kommer ner i storlek.
Men som alltid är det blandade känslor att prova och köpa kläder. Å ena sidan känns det himla bra, å andra sidan blir det så tydligt hur mycet jag har kvar. Åtminstone 20 kilo till ska bort, och det känns så mycket. Ibland känns hela viktresan lite tröstlös - hur mycket jag än går ner i vikt så är det fortfarande mycket kvar.
Jag törs knappt berätta för folk hur mycket jag gått ner, för säger jag att jag gått ner över 30 kilo så ser jag en blandning av skepsis och förvåning. Samtidigt så är det "moment of truth" eftersom det då blir uppenbart hur mycket jag vägt förut. För om jag gått ner 30 kilo, och fortfarande är så pass överviktig som jag ändå är, hur illa var det då inte innan?
Jag vet, mina tankar är lite snurriga och jag har jobbigt med min kroppsuppfattning. Jag känner att jag pendlar mellan "jäklar anamma, jag kan göra det här" och "det är inte lönt, jag kommer inte längre än så här".
Jag måste verkligen försöka ta det en dag i taget.
Det har tagit mig hit.
Det kan ta mig till mitt mål om jag bara tillåter mig själv att våga lyckas och orka stå ut.
Vikten tog ett stort skutt nedåt (kanske berodde det på nya batterier i vågen?)
Dagens vikt: 91,7 kg.
Vilket betyder en viktminskning på 31,1 kg sedan augusti förra året.
I går var jag ute och shoppade shorts för sommaren - är totalt utan. Det var så underbart att plocka på sig och kunna ha byxor i storlekt 44. Utbudet i affärerna är så enormt mycket större när man kommer ner i storlek.
Men som alltid är det blandade känslor att prova och köpa kläder. Å ena sidan känns det himla bra, å andra sidan blir det så tydligt hur mycet jag har kvar. Åtminstone 20 kilo till ska bort, och det känns så mycket. Ibland känns hela viktresan lite tröstlös - hur mycket jag än går ner i vikt så är det fortfarande mycket kvar.
Jag törs knappt berätta för folk hur mycket jag gått ner, för säger jag att jag gått ner över 30 kilo så ser jag en blandning av skepsis och förvåning. Samtidigt så är det "moment of truth" eftersom det då blir uppenbart hur mycket jag vägt förut. För om jag gått ner 30 kilo, och fortfarande är så pass överviktig som jag ändå är, hur illa var det då inte innan?
Jag vet, mina tankar är lite snurriga och jag har jobbigt med min kroppsuppfattning. Jag känner att jag pendlar mellan "jäklar anamma, jag kan göra det här" och "det är inte lönt, jag kommer inte längre än så här".
Jag måste verkligen försöka ta det en dag i taget.
Det har tagit mig hit.
Det kan ta mig till mitt mål om jag bara tillåter mig själv att våga lyckas och orka stå ut.
Kommentarer
Postat av: therese
Kämpa på =)
Postat av: Martina
Men även om du skulle "ge upp" nu så har du ju ändå gjort en otrolig nedgång, 30 kg mindre måste ju vara en oerhörd skillnad för dina knän och rygg t ex. Tillåt dig vara nöjd med att du lyckats göra så mycket för din kropp på mindre än ett år, ta lite tid och vänj dig, acceptera din nya kropp innan du fortsätter! Jag förstår att du har svårt att inse hur kroppen har förändrats, det går ju jättefort!
Trackback
