kakanskilokamp

En av mina stora bedrifter under semestern i Österlen var att bestiga Stens huvud. En liten kulle 97 meter över havet. Men jag lovar, för mig var det som en mindre klättring upp på Kebenekaise. Det var visserligen inte så långt att gå, 1,2 km, men de sista två, tre hundra meterna var det i princip rakt upp. Och då man har 120 kilo att kånka på så går det tungt.

Det blev både en och tre andhämtningsstopp längs vägen.
Men upp kom jag. Och utsikten var underbar.

Den klättringen var väl den mesta motion jag fick under semesterresan. Visserligen har jag gått mycket, och det finns ett antal kullar att gå upp för (Brösarps backar, Ale Stenar). Fast när det i dag var dags för den riktiga motionen runt mitt 5 km spår kändes det i benen att det var ett tag sedan jag rörde på mig ordentligt.

På hälsohemmet fick jag lära mig att kondition är en färskvara. Efter bara två, tre dagar så försämras konditionen om man inte rör på sig regelbundet. Dagens promenad bevisade att den tesen är sann. Hoppas nu bara att det går snabbt att hämta igen det jag förlorat. Minst tre vändor till i motionsspåret ska det bli innan veckan är slut.